såningsman

min stam saknar trädets gren
gömd och glömd
från intrång länge sen
och någon finns med okänt namn

ett smärtsamt fadersarv
du finns långt bort och när
dit min längtans långa arm
ej når där du går år för år

i arkiven är du gömd och glömd
en hemlig man med okänt namn
en såningsman som sått sin säd i ovigd jord
din åtrå kom och gick
en nasare med lock och pock
din njutning fick i dunkelts mellanrum
 
du fick betalt och for din väg
nöjd och glad för lättjans ögonblick om
någon annan fick din skuld
och en synd har sårat trädets gren
för det du bär i hemlighet
och tror dig bli i en säker sfär

du må bäva i din grav
när svaret finns i ditt dna
och snart tar tiden ut sin rätt
du darra må och ej förstå
att min väntan varit lång
om en längtan efter dig min far
fastän jag inte vet hur allt sig ter
när allt blir uppenbart om vem du är
i begrundans stora glas
som granskat dig för vem du var
som gav min gren ett varigt sår

måhända saven läker rättens innehåll
när spåret brutit stämpelns röda vax
och min gren blir fylld av äkta frukt
när vinden löser gåtans hemlighet

mitt ursprung har en hemlig plats
någonstans där trädets
cirklar bryts av en dyster hopplöshet