Minnet vill undvika bilden, obehaget framkallar ditt smil, 
dina plirande ögon, din fräcka blick på spaningsuppdrag
efter jungfrubröst.
Den välsmorda tungan spelar lovord mellan orena läppar.
Obehaget stinker och vanställer varandet för den som inget
vet om fräckhetens avsikt.
Den röda nunan annonserar eldvattnets effekt och
stämgaffeln svänger impulsivt. Ur dina fotspår sårade ärr
vart du går och står.
Blommor slokar och bilden ramas in av en gråsvart ram,
där du hänger i en åminnelse jag vill radera.

                                                    Ur "Den som aldrig överger".