Påskminne!
Påsken var min bästa högtid. Pappa tog en lättöl
och en lokal festprisse cyklade omkull utanförvårt hus. Vi ungar fick klä ut
oss till oigenkännlighet och den lyckan kan jag känna än idag. Vi gick runt med
kopparkanna och lämnade målade påskhälsningar. Vem skulle egentligen kunna
känna igen oss? Avslöjade blev vi. Mina blå ögon och min brors bruna kunde vi
inte maskera. Mynten i den fyllda kopparkannan delade vi vid gravkullarna
intill vårt hus och gick hem när mörkret tog över. Hur ska jag få
tillbaka den mystik som påskhögtiden i min lilla by än idag påminner mig om.
Detta var skärtorsdagen och vi somnade utan TV och annat skrål. Utmattade!
Långfredagen kom. Den längsta dagen i mitt liv. Instängd och med förmaning om
att denna dag går man inte ut. Så är det. Du ska vara inne! I ett
lydnadstillstånd satte jag mig i den blommiga fåtöljen. Brasan flammade och jag
hade huvudet fullt av frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar