Ny diktsamlig

                     Ny diktsamling 22/12-23!
 

Ett fotografi berättar

 

Carl åkte till Amerika och blev rik, kom hem med en guldklocka som det blev bråk om.
Johan blev målare och sin egen. Drömde om att bli konstnär och målade många tavlor.  Ställde upp för dem som inget hade. Trotsade patron.
Christina, var svag.
Olle var med i SSU och dog 22 år gammal.

Mor Gustava med sträng min och munnen som ett hårt streck. tog baptisterna till Söderfors
Fader Sven, mörk och skäggprydd. Specialarbetare och besvärlig. Ledningen ville få bort honom, satte in en lärling som inte fick någon vägledning. Sven fick fortsätta trots att han var benägen för dryckenskap. Han var oumbärlig och visste sitt värde.

2: berättelsen
Om Johan och mormor som ofta ville ha målat och omtapetserat, samt möblera om.
3:e berättelsen
Om Christina som åkte efter Carl till Amerika, kom hem och blev sinnessjuk
Släkten sa att hon fick solsting. 40 år på Ulleråker och två besök av Carl.

Ondskans armé

Manasse låter sitt vanhelgade budskap

löpa genom tider, en våldets furste
vars arvedel kommer och går i en spiral
med fläckar långt in i vår
upplysningstid,
fläckar som ingen galltvål
lyckats upplösa,
Manass,en kung av Juda som alltid 

                                             högst aktuell.

Lära sig läsa

Olle ska börja i första klass. Han är inte särskilt intresserad. Han leker hellre. Läsa och skriva kan han inte men halva klassen kan. Olle bryr sig inte. Han vill helst gå ut på rast. Leka är det bästa och när föräldrarna frågar vad som är bäst med skolan, säger han RAST. När halva höstterminen gått är det dags för utvecklingssamtal. Olle är med. Fröken frågar vad som är bäst i skolan. RAST Läsinlärningen går knaggligt och fröken föreslår att Olle ska få extra undervisning av Pernilla, en specialpedagog. Carl, Olles kompis ska också gå hos Pernilla. Olle skiner upp. Föräldrarna blir oroliga. Är det något fel på Olle? Läs och skrivproblem och varför är han inte lika duktig som storasyster? Varje kväll sitter de vid Olle sida och tränar läsning. Ser hur ointresserad han är. Efter en månad frågar mamma Olle hur det är att gå till Pernilla. - JÄTTEKUL säger Olle. Och vet du mamma NÄSTA TERMIN SKA VI GÅ TILL HENNE TVÅ GÅNGER I VECKAN.

Ukraina som det var då!

Värderingsbanken har tappat löv efter löv som bitvis fallit i Svarta havet. En klar sol går upp över Ukraina och det gråmelerade dammet börjar glimma. Det pågår en explosiv marknadsrevolution där kängor och nivellering förpassats till skamvrån i sällskap med Stalin. Det städas rejält i Ukraina som har en kort tid av självständighet (1991). Nu plockas den egna kulturen fram och landet flirtar hellre med väst än med Ryssland. Trots utsikten mot väst tycks landet forma en egen kulturell identitet. Vår färd börjar i Kiev, där vi har stora ögon över vad som pågår och att så mycket har hänt. Det är en vacker stad som fått en ny fasad och den ligger i en sluttning ner mot Dnjepr. Värd att nämna är Sofiakatedralen med sina mosaiker och en gång centrum för det forna Ryssland. Vi besöker offentliga kyrkor och kloster som fått nytt liv. Religionsfrihet råder, men de flesta är ortodoxa kristna. Och kyrkorna besöks flitigt. Borta är lagerhyllorna som förpassade Jesus till en mörk och unken tillvaro bakom mjölsäckar och vedpinnar. I vikingarnas spår går färden utmed Dnjepr. Nåja, moderna arvtagare som har mjölksyra i musklerna men ändock ett stolt arv efter dessa kraftkarlar, rövare och banditer. Hur var det möjligt, undrar vi, att med armkraft ro utmed den breda och mäktiga floden? Röde orm har min fulla beundran. Vi gör som vikingarna, många strandhugg. Och Zaporitza charmade oss ordentligt. Kosackerna har fått en renässans i dagens Ukraina. När Europa styrdes av monarkier, utövade kosackerna demokrati i sin grupp. Det var oftast frihetslängtande män från olika sociala grupper som slöt sig samman. De utvecklade sig till skickliga ryttare där svärd och kroppsstyrka i kombination till akrobatik gjorde dem nästintill oslagbara i en konfrontation. Kosackerna tog ställning för det som motverkade despoti och förtryck. I dag finns en skola där den unge man som vill, kan utbilda sig till en äkta kosack. Vi besökte en kosackby där fart, styrka, akrobatik på häst och hantering av piska och svärd fick oss att gapa av hänförelse. Det var ett färgsprakande skådespel med mycket humor och glädje. Naturligtvis blev dom ett hot för den rådande makten. Katarina II slog ner kosackerna eftersom de ansågs farliga (1775). Det starkaste intrycket, känslomässigt, blev med kvinnorna i Gammelsvenskbyn. Anna 77 år berättade om hur hon hamnade i Ukraina. Från början kom svenskarna från Dagö i Estland där storgodsägare avlöste varandra och svenskarna var besvärliga i sin kamp mot slaveri och förtryck. Katarina II lovade mark och bosättning i Ukraina och med kosackeskort påbörjades en fotvandring för 1500 svenskar till det nya landet. 250 överlevde vandringen och de anlände till ett främmande land för att inse att de blivit lurade. Kosackerna försöker att ge dem övernattning till en början. En svår tid följer där de så småningom tilldelas den sämsta jorden. Olyckorna staplas på varandra. 1929 reser en grupp svenskar till Sverige, återigen lovade mark och hemman, nu på Gotland. Intet blev som lovat och under tiden har Sovjet tvingat de kvarvarande svenskarna i Ukraina att skriva hur bra allt har blivit. I detta sken bestämmer Annas föräldrar att återvända till Ukraina. I Sverige är det depression och 30- tal. Anna är en månad när återfärden påbörjas och intet blev som tänkt igen. Annas far häktades efter tre år, misstänkt för spioneri. Han hade skrivit ett brev till släktingar i Sverige. 1941-43 ockuperar tyskarna Ukraina. Återigen uppbrott för Anna och svenskarna. Av någon anledning skulle de till Tyskland. Promenad igen och väl framme inkvarteras de i kaserner. 1945 i januari blir svenskarna motade iväg från Tyskland. Vandringsvägen påbörjades igen. Anna är 13 år och hennes ansikte skiftar i sorg och tårarna faller sakta utmed hennes fårade ansikte när hon berättar om hur de lyckades överleva. De grävde jordhålor där de levde i tre månader. Så småningom är de åter i Ukraina. Ryssarna passar i buskarna och deporterar Anna m.fl. till Sibirien. De misstänks vara spioner eftersom de varit i Tyskland. Anna är 13 år. En svensk ingenjör påträffade svenskarna i Sibirien och undrar varför de talar svenska. Han skriver till Moskva och räddningen kommer efter ett och ett halvt år. Till Ukraina igen. ’’’iden har varit svår för svenskarna och de har fått känna av hur det är att vara en minoritet. Byn är uppgiven och många är arbetslösa och fattiga. Anna har en sjuk man, en dotter och måg som är arbetslösa. Annas pension på 500 sek ska försörja alla. Inte en dag har denna kvinna varit sjuk och på frågan var hon har sitt hjärta, kommer svaret rappt: Sverige! Anna kommer att följa mig och påminna om en tid som inte får upprepas. Krim och Sevastopol Dagarna är varma och solen skiner hela tiden. Sevastopol är fräsch och ren med nyskräddad kostym. Här pågick Krimkriget 1853 -1856. Vi begapar världens förnämsta panorama över kriget och det känns som om vi var delaktiga i striden mellan ryssar, engelsmän och fransmän Krim hör till Ukraina, men Ryssarna har sin flotta i Sevastopol t.o.m. 2019. En uppgörelse som inkasserar kosing för Ukraina. Vad som händer sen vet ingen. Jalta, juvelen i kronan! Tidig morgon och vi glider utmed Jaltas kuperade kust. Ett sagoslott, Svalboet, ståtar på en klippavsats och hela stan ligger vackert. Det är fortfarande välbeställda ryssar som gästar denna stad i semestertid. Här badar folk mitt i stan och i Svarta havet. Redan kl. 7.00 är stranden fylld av badentusiaster. Ett måste är tsarens, Nicolaus II:s, sommarpalats. Vackert igen och vilket läge Churchill, Roosevelt och Stalin intog när de delade upp Europa 1945. Jaltakonferensen är en stor historisk händelse och vi har varit där, på plats. Här bor 60 % ryssar och 15 % ukrainare. Resten är tatarer och andra minoriteter. I Jalta finns ett fåtal rika personer och de flesta är fattiga. Katarina II utropade Jalta som juvelen i hennes krona och därför har Jalta en juvel på flaggan för att markera stadens skönhet. Odessa och fortfarande Krim! Vilken stad! Elegant, ren och nyputsad och i gammal stil. Utan tvekan den vackraste stad som jag har sett och hit vill jag igen. Vackra parker och smakfulla caféer. Allt matchar i stil. Kvinnorna, som överallt i städerna, stolpar fram på höga klackar. Snygga, långa som giraffer, slanka, blonda och mycket välklädda. Paris får rycka upp sig. Operan som står nyrustad lär ska vara vackrast i världen. Där såg vi La Traviata, såg Viola dö i TBC utan att få sin käresta. Inte ett ord förstod vi. Den digitala tavlan textade i kyrilliska bokstäver och aktörerna sjöng på italienska. Efter varje akt serverades champagne. Färgskalan gick i guld och sammet. Odessa är en stilfull metropol. Dessvärre är intresset för politik lågt. Nu vill folk tjäna pengar. Och frågan är på vilka värderingsgrunder Odessa vilar? Är det organiserad brottslighet och korruption blir min beundran något avslagen. Rumänien och Donaudeltat Från Dnjepr och över Svarta havet kryssar vi vidare till Rumänien, går i land och ser en del tristess där de smutsgrå och skavda fasaderna dominerar. Från Tulcea åker vi ut till Donaudeltat för fågelskådning. Vi har fler fåglar på gräsmattan hemma än vad vi lyckas se på fyra timmar. Bulgarien och Nessebar! En annan atmosfär än Rumänien och här avslutar vi vår kryssning för att med buss fortsätta till Turkiet och Istanbul. Innan vi lämnar båten vill jag nämna något om Ukraina i dag. - 45 milj invånare och efter Ryssland, Europas största land. Kiev har 2 milj och är huvudstad. – Alla ukrainare äger en bit jord som de inte får sälja. – Efter självständigheten 1991 följde några år av kaos. Det var livsfarligt att vistas ute. I dag råder en annan stämning. – Skolplikt i 12 år. – Alla har pension men den varierar. – Ett bättre barnbidrag har tillkommit och nu börjar födelsetalen öka. – 13 % betalas i skatt och 20 % på varor. – En genomsnittslön är 1200 sek. – Lägre hyra för de med många barn. – Till viss del fri sjukvård. – Kampanjer hela tiden mot korumption. – Stor satsning på den Ukrainska kulturen. – Språk Ukrainska. – Leninstatyn är bevarad som historiskt monument. Ukraina är en knopp som börjar brista och hela resan är en enda stor överraskning. Flodbåten var enkel och det enda smolket var vår stinkande toalett. Vi fixade till den och vi förärades med en sprayflaska. Maten var god och tre mål serverades varje dag. Servicenivån var hög och alla gjorde sitt bästa för att få oss att trivas. Musik och sång samt undervisning i det Ukrainska språket ingick för dem som så önskade. Ukraina kan varmt rekommenderas för dem som vill resa i något annat, något som får värderingsmaskinen att arbeta för högtryck. /September 2008

Utopi

Bli bäst, tävla och vinn. Låt den eggvassa lien jämna allt i din väg. Trampa ner, sträck dina armar, vinsten är din! Och vart vi oss i världen vänder fortgår tävlingen om att vara bäst. För tillfället vill Putin återerövra det Ryssland och inrätta det forna Sovjet. Historien upprepar sig. Någon vinner och någon förlorar. Och så fortsätter cirkeln att snurra. Vi fostras i att tävla mot andra, vinna, erövra. Ukraina faller sönder som en murken trädstam och får sår som aldrig läker. I ”Alla himlens fåglar har flytt”ger Peter Halldorf en tidsbild av hur världen i gamla testamentet kantas av återkommande krig och som hela tiden upprepas i vår tid. Men, om vi skulle bryta ner allt till hur vi ser i ett vardagligt perspektiv. Vi vill ju slå ut varandra Skolan jämför oss med varandra, våra föräldrar matchar oss till att bli vinnare. Ett självklart accepterande av tävlingens legitimitet finns överallt. Hur skulle ett samhälle utan tävling se ut fungera? Finns det alternativa lösningar? Vi känner inte till alternativ eftersom de inte har prövats. Ramaskriken skulle troligen dränka varje försök till förändring. Alltså fortsätter vi som vanligt, gör försök med reformer, förbud, prat och analyser. Ponera att vi uteslöt tävlingar såsom vi vanligtvis ser på en tävling. Bli bra är det inget fel på men att slå ut någon bådar inget gott, om man nu tror på det goda. Hur ska vi då göra? Om jag börjar med att se inåt i mig själv, ta upp kampen som pågår där inne, rensa bort alla ogräs, tävla med mig själv om att bli så bra jag kan mot mig själv och andra. I samtal få stöd och hjälp för min kamp att bli en bättre människa i syfte att förändra den värld som Gud varken vill eller kan förändra. En värld där alla fåglar börja flyga igen. Och vem skulle ta upp en sådan diskussion?

Livet komponerar dig. Bli vald eller inte. Tävlingen pågår.

  

  

          Vykort

Ett vidöppet fönster

med utsikt utan insikt,

i en vrå förbrukade  stolar

i väntan på upp eller nedrusning,

en fladdrande gardin

utan styrsel,

i mig vidgas frågan

varför

köttkvarnen mal

i Bachmut

där döda travas

i glömskans väntrum.

I en parad mot livet

på ett torg, valsar

sanningen med lögnen

i outslitlig uniform,

pansarförsedda miner

följer ordningen.

                    Hälsar en sörjande!

 

    

                        Och aldrig mötas de två

Vad gör jag när ord inte räcker för att trösta den som mår dåligt?
Kan mina ord lindra eller bota smärtan hos den som har behovet?
I flera år har jag hört samma berättelse om en sargad barndom och den smärta som drabbat personen och hur mycket jag än försöker att förklara min empati och kommentera min förståelse upplever jag att mitt deltagande inte räcker. Det är ett omättligt behov där jag inte räcker till.
Vad ska jag göra för att övertyga om min äkthet i budskapet?
Om jag inte svarar omedelbar så har kontakten brutits, vi förstår inte varandra mm. För någon tid sedan försökte jag få Zenita att fokusera på annat genom att berätta om den unge man vi hjälper från Afghanistan och den ockupation som pågår. Dessutom framhöll jag hur bra vi har det i vårt land. Det var inte bra att påminna om detta eftersom Zenita hade det lika besvärligt trots välståndet. Så kan det vara. Min energi är tömd på att förstå och att trösta och jag har råkat ut för en energitjuv helt enkelt. Min tröst räcker inte eftersom Zenitas behov är omättligt. Kan jag bryta och säga som det är? Eller ska jag sluta svara och låta allt rinna ut i sanden?
 

 

 

 

 

 

 

 

            Ett liv

Grå kista vita blommor
en frisläppt mot nya äventyr
allvarstyngda i gråsvart,
en klämmig präst söker
orden som ska lätta upp
kamouflerade dogmer
över ett liv som blev något annat

Glädjen och sorgen i skift
i olikhetens tillväxt
som spelar med våra liv
mot ett ofrånkomligt mål
som är bestämt när livet börjar
ett universum avlöser ett annat
när smärtans portar sprängs

Vi virvlar runt i moderlivet
förnimmer alltings början
där ett sigill manifesteras
hur just du blev ett du i ett
arv som knoppas och gror 
tills blomstringen kommer
och tiden är mogen för examen
  

 

 

Tankar i påsktid!

Påsk, en kristen tradition i ett sekulärt samhälle som jag är uppvuxen i och som uppehåller mina tankar denna långfredag. Och detta gällde även mina föräldrar. Vi gick aldrig i kyrkan, pratade aldrig om Jesus och Gud. Det enda jag hörde var när mamma ropade ”Herre Gud”. Och då hade något hänt, kaffepannan kokat över eller mjölken vidbränts. På långfredagen rådde utegångsförbud. Någon förklaring fick jag inte. Alla barn var inne och att leka ute var ett förbud. Tiden har förändrats och idag är allt tillåtet och frivillighet råder. Vi är sekulariserade och jag undrar om det är bra eller dåligt? När ämnet tas upp är det med en underton av dov och negativ nyans. Mitt eget förhållningssätt till sekulär är positivt. Och Sverige klassas i den andan. Efter att ha varit hårt reglerade av kyrkan och den traditionen i vårt land, har demokratin erövrat oss. Dessutom är vi ett av de mest humanitära landet i världen. Den sociala utjämningen och tryggheten är väl utbyggd. Toleransen mot olika religioner är stor och förstående. Och det är inte med religiösa förtecken vi utvecklat vår välfärd. Hur många länder är i strid p.g.a. religion därför att varje religion har sitt rätta sätt att tänka och de andra har fel? I ett sekulärt samhälle får tanken fritt ventileras. Mina värderingar är inte pådyvlade, de kommer från byalagsandan där alla behandlades lika och ingen var förmer än någon annan.

Och att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större!

Alla reaktioner:

4Mohammad Abdullahi, Anna Grundh och 2 andra

Gilla

Kommentera

Dela

0 kommentarer

Skriv en kommentar …