En obegriplig hyllning

Jag förstår inte hur ett helt land upprörs över att en kunglig nittiosexåring dör. Englands drottning dog i går och hyllningarna väller ut genom etern. Dö ska vi alla, men döden har också en rangordning.  Som om hon skulle leva längre än oss andra. Vad har hon egentligen gjort? Hon är representant för en gång förfärlig kolonialmakt, ruvar på enorma rikedomar, skakar händer, ler och reser runt i världen för att göra reklam för sin egen värld och position, ett bevarande av överhet och makt genom avel.
För vad? Visste hon vad hunger är och att inte kunna betala sina räkningar? Allt hon gjort och som kungliga sysslar med är att bevara förlegade traditioner som gynnar dem och aristokratin. Jag förstår inte hur människor som aldrig varit i hennes närhet kan lyfta henne till skyarna? Hon har styrts av protokoll. Apanaget har alltid betalats ut oavsett hur England mått. Min undran är om folket är drogade av den såpopera som spelats upp genom åren, en opera med verkligheten som grund. En kostymmaskerad som fått kosta enorma summor.
Att företräda mänskliga rättigheter och jämlikhet ena stunden och i den andra helt glömma vad orden innebär är obegripligt i en välutbildad värld.  Att vara en samlande kraft, att få färdigskrivna och gråtmilda budskap upplästa är i mina ögon ingen svår uppgift. Allt i en muromgärdad samling jasägare där det strikta protokollet formuleras av skickliga manusförfattare.
Det enda jag förstår är sorgen efter en nära anhörig och mor till fyra barn. Barn som hon knappast har uppfostrat utan en stab av lakejer.