En livslång relation

                   

Du är sliten och väl använd, men en trogen följeslagare på min resa genom livet. I ditt minne finns åtskilligt att berätta och du har fått många smällar, blivit sårad och knuffad, slängd. Ytan är nött och skavd, din spärr har slutat fungera och vem som helst kan ta sig in i ditt rum. Dina väggar döljer det som fanns innan du blev min räddning i en tid när jag puttades ut i verkligheten. Du är ett arv av en annan tid, en pappersprodukt som för länge sedan blivit ersatt av elegantare modell. Då, för länge sedan fick du bära mina ägodelar. För säkerhets skull fick en bred livrem fungera som ett säkerhetslås om din midja. Din och min första resa gick till Skärplinge där fick du lugn och ro i två år. Uppbrott och ny resa till Uppsala. Först Egilsgatan och sedan Drottninggatan 41 där du fick stå i det hörn jag hyrde och fungera som hylla och skåp. Nästa avgång gick till Västerås där du flyttade åtta gånger. Inte konstigt att ytan är bedagad. Trogen och uthållig står du i mörkret och håller om alla mina dagböcker jag skrivit genom åren. Vi har hållit ihop i sextiotvå år och inget eller ingen har lyckats skilja oss åt. Andra i din klass må ha varit mer attraktiva men ditt värde är av annat och mer äkta slag.  Du är min så länge livslågan flammar. Vad som händer utan mig är en fråga för framtiden att avgöra.