Monarkin är ovärdig vårt land

 Grundvalen i vårt land ska vara människors lika värde oavsett bakgrund. Dit har vi inte kommit vill jag påstå. Vi har i allra högsta grad en stor skillnad på vad en människa är värd. Nästan dagligen överhopas vi med bilder på den kungliga familjen som stående över oss alla. Bröllopen bedövar väsentliga eftertankar om vad monarkin representerar. Rojalisterna upprepar mantran som tradition, att monarkin är PR för vårt land med mera. För att börja med traditionen så är den inte särskilt folklig, den står över folket som något förmer och detta vill rojalisterna. De vill även att blodsarvet ska avgöra vem som ska bli statschef och att kungen har immunitet vilket innebär att han är oantastlig och inte kan straffas oavsett vad han hittar på. Monarkin har i alla tider hållit folket på mattan. Yttrandefriheten och rösträtten bekämpades energiskt av monarkin. Vad gäller PR är den till fördel för en dekorativ överhet som inte har ett dugg att göra med folket och dess vardag eller arbete. Dessutom finns det inte några som helst bevis eller forskning på att Sverige gynnas av monarkin. Det är väl ändå folket och deras arbete i framgångsrika företag som är framgångsmodellen. Hur kan en monarki representera detta när de aldrig genomfört ett arbete annat än välgörenhet, att klippa band och att krossa en och annan champagneflaska?
En av de viktigare frågorna i dagens Sverige är att mota monarkin till historien och äntligen bli ett land där vi visar att människor har lika värde och samma rättigheter. Först när monarkin är borta kan vi börja tala om människors lika värde. Den hierarkiska modell vi nu har är ovärdigt vårt land.
Familjen Bernadotte kan som alla andra bli marknadsanpassade och försörja sig själva. Bilda aktiebolag och sälja sina tjänster till våra företag.

Sommarsmak

 

En livslång relation

                   

Du är sliten och väl använd, men en trogen följeslagare på min resa genom livet. I ditt minne finns åtskilligt att berätta och du har fått många smällar, blivit sårad och knuffad, slängd. Ytan är nött och skavd, din spärr har slutat fungera och vem som helst kan ta sig in i ditt rum. Dina väggar döljer det som fanns innan du blev min räddning i en tid när jag puttades ut i verkligheten. Du är ett arv av en annan tid, en pappersprodukt som för länge sedan blivit ersatt av elegantare modell. Då, för länge sedan fick du bära mina ägodelar. För säkerhets skull fick en bred livrem fungera som ett säkerhetslås om din midja. Din och min första resa gick till Skärplinge där fick du lugn och ro i två år. Uppbrott och ny resa till Uppsala. Först Egilsgatan och sedan Drottninggatan 41 där du fick stå i det hörn jag hyrde och fungera som hylla och skåp. Nästa avgång gick till Västerås där du flyttade åtta gånger. Inte konstigt att ytan är bedagad. Trogen och uthållig står du i mörkret och håller om alla mina dagböcker jag skrivit genom åren. Vi har hållit ihop i sextiotvå år och inget eller ingen har lyckats skilja oss åt. Andra i din klass må ha varit mer attraktiva men ditt värde är av annat och mer äkta slag.  Du är min så länge livslågan flammar. Vad som händer utan mig är en fråga för framtiden att avgöra.