Om mig

Mitt foto
Västerås, Västmanland, Sweden
Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.

onsdag 14 juli 2021

Klappkräm och urvridna trasor!

 

Högsommaren som pågår frestar på. I stan går det inte att vara, men i torpet som är mer än tvåhundra år är det svalt och skönt inomhus. Timmerväggarna håller hettan stången och det är i skrivandets stund trettio grader utomhus. En och annan fläkt kommer från lövdungen som bäddar in oss och befriar oss från myggen.  Värmen eller hettan är en plåga för mig och därför blir min bästa tid i ottan. Klockan fyra har ljuset letat sig fram genom dungen som turligt nog finns kvar. I vintras skövlades all gransskog och det blev ett kalhygge. Att se torpet från vägen innan löven slagit ut var inte så kul. Deppigt! Lilla huset på prärien var det rätta namnet.
    Det negativa har nu blivit till någ
ot positivt. Ljuset har letat sig in i ett förut mörkt rum i norr. Soluppgången går lättare att följa vilket jag gör med en kopp kaffe och mol allena förutom koltrasten och diverse andra sångare. Flugsnapparna har flyttat och holkarna står tomma, men vinbärssnäckorna kämpar på och gör försök i grönsakslandet.
    Det växer riktigt bra och vindruvorna ser ut att bli många. Förra året fick vi inte en druva kvar. Koltrastarna mumsade i sig allt. I år kommer trastarna att bli besvikna. Nät är inhandlat.

När morgonen börjar bli i normaltid kom jag plötslig att tänka på klappkräm. Märkliga är tankebanorna och varför just klappkräm? Nå, receptet finns i ryggmärgen och efter att ha kollat med Google stämde allt. In i köket och på med kastrullen. Fem deciliter vatten, två deciliter hallon och en deciliter mannagryn fick koka i fem minuter- svalna och vispas till fluffig konsistens. Husmodersskolan jag en gång gick i lärde mig denna rätt. Gott, riktigt gott och vi smakade med kall mjölk. Tankegångarna är märkliga och varför just klappkräm? Ett annat minne, som jag alltid småler åt, är när vår kökslärarinna tog in oss tre och tre i sköljen (ett skrubbliknande rum för rengöring) och visade på hur man vrider ur en disktrasa och avslutar med att skölja densamma i kallt vatten. En kunskap som finns där utan att jag använt mig av den och ändå har det fungerat om än jag har varit en tafflig husmor, men jag har gjort så gott jag har kunnat och min familj har överlevt trots att trasorna vridits ur på mitt sätt.

Inga kommentarer: