Fint att ha en skidbacke i vår stad och att se hur familjer samlas och umgås.
Pandemin har på många sätt bidragit till att många närmar sig naturen. Tre tjejer i övre tonåren eller äldre hade problem med sina bindningar på de nyinköpta skidorna. På min fråga om dessa bindningar var de senaste i handeln kom svaret "vi har aldrig åkt skidor" men " vi har ordentligt med fika med oss".
Jag log och iakttog tre glada och förhoppningsfulla tjejer som så länge jag stod kvar hade svårigheter med att få på skidorna. Humöret var på topp och jag önskade lycka till.
På den knaggliga isen kanade några barn, ett av dem hade stora problem med att komma upp. I backen anades flera nybörjare i utförsåkning. Liften stannade och en skoterförare gasade på allt han kunde för att ta sig upp och undersöka vad som felades. Det gick inte att undvika att se hur föraren som stod upp när han körde, njöt av farten.
Här och där satt familjer på värmande underlag för att äta medhavd matsäck och vid elden kunde den som ville grilla sin korv. Det var en stund av glädjetjut, gnissel från liften, nybörjaranda, kaffedoft och en sprakande eld. Och vi promenerade hem med positiva intryck på näthinnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar