Ole, dole, doff...

Jag är sämst i klassen och går i tredje klass, får sitta långt fram
så att fröken har koll på att jag hör och ser, ändå slår orden hon säger
volter i mitt huvud, handen lyder inte, ligger overksam
på bänken och fröken pratar och frågar, skriver på tavlan
och säger att Karin är bra, bäst hörs det på tonen varje gång
hon svarar är det rätt, jag törs inte svara ifall det blir fel och
då är jag ännu sämre än sämst och därför räcker jag
inte upp handen utifall och tar ingen risk, tiger och stirrar
i bänken, hör hur alla kan, väntar på att klockan ringer till rast.

Jag är sämst i klassen, men på rasten tar jag Adam i försvar
när han blir mobbad, ställer mig mellan mobben och Adam,
då säger fröken att jag är social när mina föräldrar är på kvartssamtal,
jag tar de svaga i försvar, är snäll mot dom som är utsatta och ändå
får jag vara ifred, men det är väl för att jag är bra i fotboll, springer
fortast och kan göra volter i luften, gå på händer, men det räknas inte,
eftersom bokstäverna hoppar och far när jag ska läsa går det långsamt,
då säger talfröken att jag har ”dysklexi”och behöver öva efter skolan,
att mamma och pappa ska träna mig, öva mig och träna igen om igen.

Jag är sämst i klassen och får läsa varje dag efter att skolan är slut,
lördag, söndag, alla lov och nu kan jag läsa, förstår vad jag läser
men det går sakta säger nationella proven och jag når inte målen
det säger fröken, och pappa frågar om jag vill börja om i första klass
när jag vill vara ledig ibland, då blir det bråk och hot om att jag ska gå om och
då kan jag inte somna när kvällen kommer, allting är rörigt och jag undrar
vad allt är till för, varför man aldrig får vara ifred, vara ledig,
fast julen är kul bara jag slipper få böcker och önskar mig allt utom böcker
i paketen skriver jag på önskelistan med stora feta bokstäver.

Jag är sämst i klassen, och gör som andra vill, går till studion och
får vara i en liten grupp men målen når jag inte och undrar vad som händer
när jag når målen om det nu händer någon gång så vet jag att skolan
inte är till för alla, passar inte alla, bara dom som är bäst det tänker jag
innan natten tar över och drömmarna blir i en enda smet av bilder som går
i varandra utan sammanhang och ibland drömmer jag att någon jagar mig
en dröm som kommer ofta och då vaknar jag och ropar på mamma som
sitter hos mig, drar med handen över håret och säger att jag ska räkna får,
tyst för mig själv, det gör jag, blundar och minns att jag kom till femtio.

Jag är sämst i klassen, spelar fotboll och hockey där jag hör och förstår
vad tränarna säger och där slår inte orden volter i mitt huvud och allt
flyter lätt som en porlande bäck när jag glider fram på isen och sätter
pucken i nätet för tredje gången och hör hur morfar ropar på läktaren
och laget dunkar mig i ryggen, fast efteråt ska jag läsa och det vill jag
helst inte men jag måste och det är ett måste för framtiden säger pappa
som har beställt en resa till fjällen och det är kul om jag bara slapp att
läsa men det går inte säger pappa för läsa måste jag och jag tiger,
håller tungan i styr och börjar spela på mobilen, glömmer och blir lugn.

Jag är sämst i klassen, hatar skolan men jag går dit varje dag eftersom
jag måste, för vem ska hjälpa Adam om jag är hemma och jag vet att han
väntar på mig vid grinden som står öppen in till skolgården där står han
varje morgon och han blir glad när han ser mig, därför måste jag gå varje
morgon och på något vis går dagarna som visarna på klockan tickar det på
tills födelsedagen kommer och jag får det jag har önskat och alla jag tycker
om gratulerar, mamma och pappa säger att läsningen går bättre men jag
vet att det inte är sant för jag ser på fröken att hon är bekymrad, det ser jag
men det tror hon att jag inte ser, hon tror att jag är dum, men hon har fel.

Jag är sämst i klassen men jag är smart har pappa sagt och allt utom skolan
är fattningsbart men i skolan passar jag inte och är ett ekonomiskt besvär i en klass som förväntas uppnå målen för att skolan ska bli attraktiv och jag sänker nivån fastän jag är smart och det går inte ihop hur jag än funderar på varför
alla som inte passar in måste gå i skolan eftersom den inte är till för alla och det tänker jag när soporna ska sorteras i olika kärl för att miljön inte ska förgiftas
och då undrar jag i vilken behållare jag hamnar och vad det blir av alla sopor i ett
bidragssystem där miljön omvandlas efter marknadens behag i ett system som vill
lycksamhet och kontinuitet utan att det gnisslar i det folkliga  systemet.

Jag är sämst in klassen och undrar över allt som händer och sker i världen
eftersom jag är en bokstavskombination har pappa sagt och det betyder att systemet
har svårt att tillgodose bokstäver som inte kan kombineras i läsprocessen
som fröknarna har fått lära sig och därför är det som det är när jag gör allt jag kan
 i en miljö där jag aldrig når målen, en miljö som försöker och försöker och där det
normala har en gräns som inte är töjbar utifrån var och en i sina försök att göra
vad den kan och alla behövs i en tid av skiljetecken där bokstavskombinationer 
är ett värderingssystem som sorterar det sekunda i en hög för sig utan att förstå 
att jag är smart och har en hel del att ge som ingen vill ha.