Påskminne!

Påsken var min bästa högtid på året. Pappa tog en lättöl och en lokal festprisse cyklade omkull utanför vårt hus.Vi ungar fick klä ut oss till oigenkännlighet och den lyckan kan jag känna än idag. Vi gick runt med kopparkanna och lämnade målade påskhälsningar. Vem skulle egentligen kunna känna igen oss? Avslöjade blev vi. Mina blå ögon och min brors bruna kunde vi inte maskera. Mynten i den fyllda kopparkannan delade vi vid gravkullarna intill vårt hus och gick hem när mörkret tog över.  Hur ska jag få tillbaka den mystik som påskhögtiden i min lilla by än idag påminner mig om. Detta var skärtorsdagen och vi somnade utan TV och annat skrål. Utmattade. Långfredagen kom. Den längsta dagen i mitt liv. Instängd och med förmaning om att denna dag går man inte ut. Så är det. Du ska vara inne! I ett lydnadstillstånd satte jag mig i den blommiga fåtöljen. Brasan flammade och jag hade huvudet fullt av frågor.