Att våren pågår är inget att tvista om. Och göromålen är många i naturens under. Frivilligt såklart men för egen del kan jag inte låta bli ogräsen, gräva runt i rabatterna ansa kanter och så frön i olika valörer. Jag kan inte låta bli. Och det blir värre med åren. Att få få odla. Och att få se hur de ynkliga och torra frön jag satte börjar kränga sig upp och utvecklas.Ett under att stillsamt beskåda och stanna upp vid. Ett under. Hur är det möjligt och varifrån kommer kraften? I ett litet frö, oansenligt där det ligger i handen men i en förvandling när jorden omsluter. Inte vilken jordmån som helst men i den rätta. Som vi människor. Vi behöver komma i den jordmån som ger oss kraft att utvecklas och blomma, få pytsar av gödning som plantorna i landet. Några vissnar av någon anledning trots samma jordmån, några växer och stannar på halva vägen och en del når sin blomning utan några hinder.Men från början var alla ett frö som började gro villkorslöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar