Med skopa och schampo och nyss vaknad, omsvept i morgonrock,
går jag ner till bäcken. Det höga gräset bugar sig och en häger lyfter, flyr
med tunga vingslag. Näckrosorna flyter stilla och en liten groda hoppar
förskräckt iväg framför mina fötter. Tre hästar betar i björkbacken, smörblommarna målar små solar i
gräset. Jag blottar mig för bäcken, känner med foten hur vattnet kyler, tar
skopan och häller vatten över håret, schamponerar och sköljer skopvis med
bäckvattnet. Det är inte särskilt bekvämt och ändå känns tvättningen rätt, den
får mina tankar att bli närvarande och att samtidigt gå tillbaka till den tid
då trådlöst Internet, vattenklosett och mobila samtal var okända begrepp. Det
känns som hemma, torplivet med bäcktvätt, hämta vatten och att gå på dass. Här
blir närvaron stark och lugnet sluter sig om själen. Varje syssla ger en
återblick om vad som är viktigt i tillvaron. Naturligtvis skulle Göte, som
huserade här på riktigt, säga att det går an att njuta när bekvämligheterna
finns permanent och över vintern.
Schampot flyter iväg och huvudet känns fräscht i dubbel
bemärkelse. Jag sitter en stund och ser hur bäcken flödar förbi och hör hur
hammarslagen ekar från övervåningen. Ett nytt golv växer fram, planka vid
planka fogas ihop. Utspridda fingerborgsblommor gästar backen, en här en där
låter de sina klockor förbli ljudlösa skönheter, markera sitt avstånd från
varandra, nära men ack så långt ifrån varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar