Tusentals radikaliserade unga män söker sig till IS. Från
Sverige! Är det sant och möjligt frågar jag mig? Alla insatser som pumpats in i de områden som
dessa unga män bor i, har alltså inte hjälpt. Alla analyser, allt prat och all
förståelse för de utsatta har inte hjälpt. Fritidsgårdar, förskolor, socialvård
och möjlighet till skolgång samt barnkonventionens vägledning har inte haft
effekt.
Är det så att all den
förståelse, allt engagemang för de som har haft det svårt har visat sig vara en
felsatsning. Ett dalltande! En förtärande omsorg om de som kommer från andra kulturer har
blivit ett slag i ansiktet på den svenska humaniteten. Omsorgen om andra
kulturer har alltså varit en plantskola för islamister. De har i omsorgens
dimridå verkat helt ostörda och jag tillsammans med andra kristna humanister
blivit grundligt lurade. Erkännas ska att det känns som en käftsmäll.
Alla insatser och förståelse har alltså helt misslyckats och jag undrar varför?
Ska vi lägga ner omsorgen och förståelsen? Jag vill inte tro att den kristna
humanismen är fel, inte heller tror jag på att om man är mindre bemedlad så går
man med i IS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar