När de flesta sover

Vi får vänja oss vid att springa ut och in mellan uppehåll och regn. Klimatförändring sa en expert. Nåja, det går ingen nöd på oss som inte odlar i stort. Sommaren tuffar på och jag har med viss svårighet kommit upp innan fåglarna börjat sjunga. Det kändes fel i kroppen, den vägrade i en kvart och sedan fick viljan ta över.

När matsäcken är nerpackad börjar koltrasten sjunga. Än är det stilla. Ekan väntar vid bryggan, skaver mot en stolpe i ett svagt jämrande. Över vattnet dansar daggen. Den drar sig in mot land, vänder och tar sig ut igen som om den var dirigerad. Årbladen skär genom vattenytan och dropparnas fall gör cirklar som i sin tur gör fler cirklar.

Strax befinner vi oss vid en omfångsrik bäverhydda, lägger upp årorna och glider sakta förbi. Ingen syns. En kraftig smäll bakom ekan. Strax plogar en bäver i väg mot andra stranden. Den vill ha bort oss. Vi ger oss inte. Nu kommer plasket från två håll och vi förstår budskapet. Vi tar till flykten, låter mästerbyggarna vara ifred.

Vid en holme mitt i sjön dricker vi kaffe och väntar. Och så händer det som vi väntat på. Tre och femtiofem . Ovanför grantopparna smyger solen sakta upp, ett rött fenomen som vi är beroende av. När den visar sin helhet börjar daggen dra bort mot land och skådespelet över sjön är över för den här gången.