Levande minnen

Tavlan väcker starka minnen från mina sommarlov i Söderfors. Det grekiska templet på tavlan renoveras just nu. Barnen har kanske lämnat ättlingar efter sig, vattnet fortsätter sin resa och lövträden har sommar än i dag. För precis hundra år sedan målades tavlan på glas av min morfar Johan Nyberg. En lokal konstnär som omtalas än i dag för sin personlighet och sitt civilkurage. Minns honom gör jag inte men kistan han låg i finns på näthinnan. En treårings minne är fragmentariskt men alla svartklädda personer,särskilt floret över kvinnornas ansikte finns kvar. Och alla historier som berättats om denne man, ger mig värme inombords. Som när luffarna drog genom bruket. Ryktet hade sagt att hos Nybergs är man välkommen. Där dukades fram och mormor ilade mellan bord och spis, passade upp. I gengäld forsade berättelser fram från en annan värld och det hände att morfar bjöd på en sup. Här bedömdes man inte utifrån yta och stånd utan från det som fanns inunder.
    Ett fotbollslag från Stockholm skulle spela mot Söderfors. Morfars generösa sinnelag utmärker sig och naturligtvis ska killarna från huvudstaden minnas bruket vid forsen. Kvällen före matchen kommer morfar med en hink hembränd sprit och bjuder storslaget, berättar skrönor och historier om enväldiga patroner. Killarna tackar inte nej och stämningen är på topp. Vilket ställe!
Söderfors vann överlägset och morfar myste.
   Bruket då för hundra år sedan styrdes med järnhand av en patron. Giftermål skulle godkännas av patron och han häcklades bakom lås och bom. Annat var det på gatan och i mötet. Av med mössan och knäna böj. Naturligtvis skulle patron utmanas och vadslagning kom på tal. Vem skulle våga möta patron med en liter i handen? Morfar anmäler sig. "Aldrig att du vågar",utropar festprissarna som morfar ofta umgicks med. Dagen för uppvisningen kom, kompisarna fanns på plats vid brukshandeln. Patron kommer gående och morfar gör sig beredd. I strumplästen och med litern dinglande i handen går han bestämt patron till mötes. Båda hälsar. Patron stannade till, frågade hur det stod till med Nyberg. Litern som var nerkletad med färg dinglade och morfar svarade artigt. Båda fortsatte sin promenad fast åt olika håll. Vadslagningen var avgjord.