Det gör ont

Nattens onda skär som knivar. Vänder och vrider mig, tar tabletter. Ryggen strejkar. Utanför rusar bäcken. Annars stilla. Koltrasten kommer med ljuset och lyckas skingra det onda en stund. Förändringen är på väg, det nya som kommer till mig när natten går över i morgon. Insikten om att kroppen börjar bli bräcklig. Inte bara kroppen gör ont.
Tidsandan värker desto mera. Rasismen är legitim, solidariteten ett skällsord och monarken försöker visa sin makt trots att han inte får. Bidragen till monarkin ökar och ingen ifrågasätter vad vi ska ha kungligheter till. Media är okritisk och stryker medhårs, vill sola sig i glansen. Överhögheten hyllas och människors lika värde borde vara föremål för en ordentlig granskning. Men ingen vågar eftersom upplagorna skulle sjunka och marknaden dö ut. Elsa i Krokom vädjar om ett bidrag för att dryga ut pensionen. Avslag och med undertonen ”bli vid din läst”. Och för en stund bedövas vi med kungliga bröllop och barndop. Elsa från Krokom viftar med svenska flaggan och fäller en tår. Marknadsföringen har än en gång lyckats och ekipagen rullar vidare med väldresserade vinkningar från karamellsöta lyxförpackningar.
Politiken är taktisk och storfinansen förser sig med samhällsstöd. Pyramidspelet vilar på fast grund med bankerna som garanter och skattemyndigheten skyggar bakom mörka glas.
Samhällsvittringen pågår trots rapporter om ekonomisk tillväxt. Över och undertoner klingar med olika resonans. Och i samklang med alltihopa börjar mitt sönderfall där tiden snart sätter punkt.