Glad Påsk!

Påsken var min bästa högtid på året.

Pappa tog en lättöl och en lokal festprisse

cyklade omkull utanför vårt hus.
Vi ungar fick klä ut oss till oigenkännlighet

och den lyckan kan jag än idag känna  (vad nu detta kan bero på).

Vi gick runt med kopparkanna och målade påskhälsningar.

Vem skulle egentligen kunna känna igen oss?

Avslöjade blev vi och med fylld kopparkanna delade vi allt

vid gravkullarna intill vårt hus och gick hem när mörkret tog över.

Mina blå ögon och min brors bruna avslöjande vår tillhörighet.

Hur ska jag få tillbaka den mystik som påskhögtiden

i min lilla by än idag påminner mig om?

Detta var skärtorsdagen och vi somnade utan TV och annat skrål. Utmattade!

Långfredagen kom! Den längsta dagen i mitt liv.

Instängd och med förmaning om att denna dag går man inte ut. Så är det svarade mamma utan att förklara. Du ska vara inne! Punkt. Jag somnade i den blommiga fåtöljen och brasan sprätte gnistor som inte lyckades väcka mig..