Självporträtt                  

I mig finns ett palats med många salar
fyllda av känsla för liv och teater
arvet i en spegel och lump i en vrå
servis och damast, tung barock

etiketten som blektes i vardagsdebatt.

I mig hänger färgstarka porträtt
med drag av undran
konturlösa bilder, sotade ark
skrynkliga minnen arkiverade i glömska
avstånd och nära i ständig kamp.

I mig kikar barndomen bakom skira gardiner
ett barn som hoppas bland blå sippor
vid höga kullar, solen som alltid sken
illusioner som skavde
det nersuttna äktenskapet i grön Ottoman.

I mig slumrar det jag inte vet framför en klippa
där jag vill vara tills det rätta rör vid mig
innerligt och varsamt
få vara där varje stund är pärlor på en tråd
sammanfogade av insikt och visdom.