Om mig

Mitt foto
Västerås, Västmanland, Sweden
Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.

lördag 20 april 2024

Presentation av "Den som aldrig överger"

Presentation av min tredje diktsamling på cafè Mosaic. Daniel Stensdahl spelade och sjöng stämningsfullt.


Recension

Lokala dikter med tydlig röst

26 februari 2024 05:00

 

RoseMarie Sjöberg skriver så att rösten hörs i den nya diktsamlingen, skriver Bengt Söderhäll om poeten från Älvkarleby.

Det här är en recension. Analys och värderingar är skribentens egen

Poeten RoseMarie Sjöberg har rötter i Älvkarleby.

Det är något med rösten, fast ingen röst kan höras. Det rör sig ju om text.

Ändå, ett tonfall ur en röst som blir en föreställning om just en röst. I dikterna således en inbjudan till hörselsinnet. Främst. Övriga sinnen, hur många de nu är, bjuds också de in, men via flera genomläsningar av ”Den som aldrig överger” är örat med långt efter sista sidans avslutande ord i diket ”Älven”.

”Förvirrad överfallet jag ser och hör. Flyter gör jag ändå utan

att stanna och på så sätt är jag en trogen återkomst alla

årets tider. Helt frusen blir jag aldrig tack vare strömmen

som inte har tid att stanna till som mörker och ljus, dag och natt

i ett omlopp, en älv utan slut.”

Älven, undertecknad bor intill den och har ägnat sig åt såväl avstånds- som närstudier av den året runt i decennier. Och får nu en annan sång än den egna om den, en älv utan slut. Så rösten är en sång i den läsning som är min.

RoseMarie Sjöberg sjunger:

”Den välsmorda tungan spelar lovord mellan orena läppar.” (S 10) – och det är rå blues med ett munspel som inte haver tonerna i behåll,

”När tystnaden famlar

i vilsna våndor” (S 12, dikten Längtan) – en kanon som fortsätter in i

”Jag vill vara sjutton år och inte veta något om världen.” (S 27).

RoseMarie diktar om förflutet och nuet, det alldeles nära och det hotfulla på avstånd som sjuttonåringen vet mycket om i vilsna våndor och när lögnhalsarna anfaller med välsmorda tungor och tunga vapen. Förr. Nu. Sedan.

Och kärleken finns här, är rent av ordens och sångens och rösten och dikternas urkraft. Kärleken till någon och allt levande, till självets skavda hud, till förhoppningarnas aldrig upphörande värld.

Det är gott att läsa och sjunga med i ”Den som aldrig överger”.

”Visan vibrerar i byn där älvor dansar” (S 15, dikten Begränsad).
Bengt Söderhällär fri skribent i ständigt samtal med Stig Dagerman. Medverkar regelbundet på AB Kultur.

Poesi

”Den som aldrig överger”, Diktsamling

RoseMarie Sjöberg

Lava Förlag

Poesi

”Den som aldrig överger”, Diktsamling