Sommarbok i Bergslagen

Jag har just landat i torpet efter två dagar i Norberg där "Bokdagar i Bergslagen" genomförts. Mitt uppdrag var att hålla berättar café. Förutom proffsiga deltagare på scen imponerades jag av alla funktionärer som till stor del var eldsjälar från kvinnoakademin. Och Helena Öberg Carlsson som spindeln i nätet såg till att programmen fungerade tillsammans med biblioteket i Norberg.
För att marknadsföra berättandet blev jag intervjuad av Ulrika Knutson som också var moderator. I hennes sällskap kom lugnet och hennes sätt att presentera mig, få mig att säga det jag inte tänkt säga gjorde mig lite ur slag för några sekunder, men jag kom på rätt köl och det kändes bra, gick bra. Ulrika kunde konsten att luska fram kärnfulla berättelser ur samtliga deltagare.

Första dagens muntliga berättande fyllde en trivsam lokal intill Tingshusparken där arrangemangen pågick. Min inledning om hur berättande påverkat mig fick fart på deltagarna som i sin tur bjöd på mustiga berättelser.  
Båda berättardagarna blev lyckade, detta eftersom flera frågade efter en fortsättning.
En episod som hände i början av det här året. Allt sedan mina barnbarn var små har jag tagit alla tillfällen i akt att berätta utan bok. I början av detta år var jag satt att vara sällskap åt två tonåriga killar Den yngsta fjorton år. Han spelade hela tiden på mobilen. Kvällen kom och han försvann in i sitt rymdlika rum, fyllt av TV skärmar och diverse apparater.
Jag hade inget att göra och gick till sängs med en bok. En halvtimme senare knackade det på dörren. ”Farmor, kan du berätta något”. Han lägger sig vid mina fötter och erkännas ska att jag fick darr på rösten. Kanske, tänkte jag har mina berättelser satt spår på samma sätt som min pappa en gång gjorde när han varje kväll satt på sängkanten och berättade något. Att gå till sängs var aldrig något problem eftersom spännande och ordrika berättelser formade inre bilder hos mig.
Bokdagarna i Norberg blev innehållsrika och att framhålla någon extra blir svårt, men Sami Said, författare med ett ursprung från Eritrea fick mig att hoppa till. Han vågade ifrågasätta Astrid Lindgrens skildringar om en den svenska barndomens idyll. Har alla svenskar en sådan vacker barndom undrade han? Ett annat och uppfriskande perspektiv att fundera över.
En eritreansk barnkör sjöng sånger på sitt hemspråk och de lockade fram en blödig sida av mig.
Väl hemma kom eftersinnade tankar från två dagar av kultur på hög nivå och ett dukat bord ute i en fridfull augustikväll.

Barnkör med ursprung från Eritrea presenteras av Ulrika Knutson

Sami Samir intervjuas av Ulrika Knutson