En
märklig tid ligger framför oss. Kommer Ryssland att inta Ukraina och hur ska vi
förhålla oss till kärnkraftens vara eller inte? Idag talade en professor
emeritus från KTH om att avfallshanteringen i kopparkapslar inte är en säker metod och
som ett brev på posten kontrade en annan forskare om motsatsen.
Hur ska jag som lekman förhålla mig? Vem ska jag tro på?
Slutsatsen blir att den tvivlande forskaren på KTH blir min ledstjärna. Ingen
vettig människa kan väl stötta en avfallshantering som inte till hundra procent
är säker. Jag kan det inte. Och vad gör vi då åt den höjda elen? Betalar och
spar, sänker våra krav, säljer bilen och åker buss. Är vi villiga att göra
avkall på en vana som går sin gilla gång eller är det andra som ska undvara för
min skull? Var finns viljan att verkligen ta steget mot en förändring för
miljöns skull? Våra liv pågår som om
inte miljöproblemen finns. Egentligen tror jag inte på att någon är beredd att
sänka sin standard trots larmrapporterna. Det rullar på med akuta insatser för
att i små doser hålla miljöproblemen i schack.
Ryssland är också ett miljöproblem som jag tror kommer att
förgifta fredliga ambitioner. Vi har inte en chans mot Goliat som jag ser det.
Att hota stater med att inte gå med i NATO är mer än magstarkt och ett farligt
tecken på antidemokrati. Vad vill Putin? Återskapa ett ryskt tsardöme? Fortsättning följer.
