Garageporten
är uppfräschad med ny färg likväl som sopskåpet och trappsteget till
tvättstugan är slipat och oljat. Inte mycket återstår att snygga till på huset.
Ett aber är ytterdörren som sticker ut, utmärker sig i den fräschör som den nu är
omgiven av. Den får vänta, men är vårt nästa projekt.
Värmen lockar upp maskrosorna som jag jagar allteftersom. De är verkligen
riktiga uppstickare, passar på att återkomma så fort jag går in i huset och
donar. Som Särimer återkommer de på samma ställe. Ut igen och igen. Ge mig
tänker jag inte. I år ska gräsmattorna vara ogräsfria. Det återstår att se om
min jakt håller i sig.
Mätta och nöjda beskådar vi dagens
pensum och det måste firas. Solen håller sin varma hand över oss. Sparvarna sladdrar
entonigt i bärberissnåret och grannen klipper gräset. Tre kardemummabullar plockas
fram ur frysen. Bullarna får bli kvar i plastpåsen och tina i sin egen takt
eftersom jag inbillar mig att de blir godare än när de snabbtinas i mikron. Plastpåsen
med doppat läggs på bordet i sällskap med koppar och mjölk. Jan sitter i väntan
på att få bli serverad vilket han i allra högsta grad är förtjänt av. Han har,
trots besvär med ryggen, utfört det mesta av dagens jobb. En välförtjänt uppassning
med andra ord.
– Var är bullarna?
– Vilka bullar?
En kort stund kom en undran om jag verkligen lagt bullarna på bordet, går en runda
på altanen, söker i köket. Inga bullar.
– Skatorna!
Bli arga gick inte och vi får skratta
gott, plocka fram nya bullar som p.g.a. iver mikrades. Under tiden spanar en
skata från sitt säte på staketet, tar sats och försvinner ner under idegranen
och flyger iväg med en bulle i näbben. Vi ler åt den tjuvaktige och konstaterar
att vi fått en stunds underhållning av en listig rånare.