Efter herrarnas behag |
Om mig

- RoseMarie Sjöberg
- Västerås, Västmanland, Sweden
- Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.
lördag 26 oktober 2019
söndag 20 oktober 2019
För kännedom !
Klicka på länken nedan där hemsidan för Västmanlands författarsällskap presenterar sig!
http://v-fs.se/
tisdag 8 oktober 2019
Inte mitt kulturarv
Igår meddelade kungen att fem av hans barnbarn blir av med apanaget och titeln ers kungliga högheter. Det vi vet är att en utredning pågår om monarkins kostnader och dessutom har en motion om att avskaffa garnityret lämnats in till riksdagen. Och kungen förekom utredningen. Varför? Är han rädd för en granskning? Dessutom växer republikanska föreningen och denna förening trycker på och vill avskaffa en förlegad och priviligierad kvarleva. Men det går långsamt vilket är en gåta för mig.
En historiker uttryckte för några dagar sedan att monarkin är ett kulturarv som påverkat oss alla. Och där i detta påstående protesterar jag. Den kultur som monarkin företräder gäller inte mig och mina förfäder (och många i vårt land). Monarkin företräder de besuttna och deras traditioner. Min kultur och tradition har varken hissat flaggan när kungen och drottningen fyller år, inte stått vid dikeskanten och viftat när Eriksgata genomförts. Till middagen drack vi mjölk ur duralexglas, stoppade kniven i mun om det behövdes, doppade limpsmörgåsen i vattenchokladen när vi kom hem efter avslutad skoldag. Vin, sprit och skål kära du är okända begrepp från min uppväxt. På intet sett kan jag erinra mig att min by och mina släktingar påverkats av monarkin. Vi hade inte litterär salong men vi läste böcker från en filial. Vid köksbordet diskuterades politik och religion, pratade i mun på varandra och sa DU. Titulatur och fjäsk var ett okänt begrepp. Det fina var när grannar och familj tog hand om varandra. Skvaller, tjyvnyp och rackarspel förekom och i skolan försökte läraren pådyvla oss om hur duktiga och viktiga kungarna var. För mig passerade allt. Det var som en sagoberättelse och ingenting kunde jag känna igen från min sfär.
Ett annat dilemma är när avskaffandet av monarkin kommer på tal. Alltid samma svar, de betyder sååå mycket för vårt land och gör PR. Samma personer är oerhört måna om ett jämlikt och rättvist samhälle. En monarki är allt annat än jämlik och dessutom oerhört bidragsberoende. Redan rika får av våra skattepengar och jag ska niga och säga ers kunglig höghet. Hel barockt. Dessutom har kungen åtalsimmunitet, han kan med andra ord göra precis som han vill utan att ens ifrågasättas.
Vi har rest i många länder med ryggsäck och tagit oss fram med tåg, buss, lastbil och dromedarer. Ingen har haft en aning om vilka som finns i kungafamiljen. Björn Borg, Stenmark och andra superstjärnor från vårt land är däremot välkända,
Nåväl, jag kan inte inlemmas i en kunglig kulturkrets och jag skulle gärna vilja veta vad som menas att monarkin är vårt kulturarv? För mig är det helt glasklart. Jag ingår inte i detta arv.
En historiker uttryckte för några dagar sedan att monarkin är ett kulturarv som påverkat oss alla. Och där i detta påstående protesterar jag. Den kultur som monarkin företräder gäller inte mig och mina förfäder (och många i vårt land). Monarkin företräder de besuttna och deras traditioner. Min kultur och tradition har varken hissat flaggan när kungen och drottningen fyller år, inte stått vid dikeskanten och viftat när Eriksgata genomförts. Till middagen drack vi mjölk ur duralexglas, stoppade kniven i mun om det behövdes, doppade limpsmörgåsen i vattenchokladen när vi kom hem efter avslutad skoldag. Vin, sprit och skål kära du är okända begrepp från min uppväxt. På intet sett kan jag erinra mig att min by och mina släktingar påverkats av monarkin. Vi hade inte litterär salong men vi läste böcker från en filial. Vid köksbordet diskuterades politik och religion, pratade i mun på varandra och sa DU. Titulatur och fjäsk var ett okänt begrepp. Det fina var när grannar och familj tog hand om varandra. Skvaller, tjyvnyp och rackarspel förekom och i skolan försökte läraren pådyvla oss om hur duktiga och viktiga kungarna var. För mig passerade allt. Det var som en sagoberättelse och ingenting kunde jag känna igen från min sfär.
Ett annat dilemma är när avskaffandet av monarkin kommer på tal. Alltid samma svar, de betyder sååå mycket för vårt land och gör PR. Samma personer är oerhört måna om ett jämlikt och rättvist samhälle. En monarki är allt annat än jämlik och dessutom oerhört bidragsberoende. Redan rika får av våra skattepengar och jag ska niga och säga ers kunglig höghet. Hel barockt. Dessutom har kungen åtalsimmunitet, han kan med andra ord göra precis som han vill utan att ens ifrågasättas.
Vi har rest i många länder med ryggsäck och tagit oss fram med tåg, buss, lastbil och dromedarer. Ingen har haft en aning om vilka som finns i kungafamiljen. Björn Borg, Stenmark och andra superstjärnor från vårt land är däremot välkända,
Nåväl, jag kan inte inlemmas i en kunglig kulturkrets och jag skulle gärna vilja veta vad som menas att monarkin är vårt kulturarv? För mig är det helt glasklart. Jag ingår inte i detta arv.
fredag 4 oktober 2019
Hösten kom igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)