Våren gör försök

när Påskens liljor lyser
hoppingivande.

Intill husväggen vintergäck,
vid sidan bugar snödroppar.
Vi vänder våra ansikten mot solen,
snön kryper sakta och uppgivet över
altanen där det blottade
vill vara i ett annat tillstånd.

Åttonde mars!

Jag vill lyfta fram Matilda som en påminnelse om de kvinnor som kämpade för sin rätt utan att få medial uppmärksamhet. Matilda, statarhustrun som föddes 1845. Tio barn och alltid på hugget att påtala den orättvisa som hon och hennes systrar tvingades leva i. Hennes kamp gällde också männen.  Varnad av överheten för sitt agiterande. Misstänksamt bemött av sina egna och förtalad. Familjen flyttade varje år och vart Matilda än kom gjorde hon vad hon kunde för att upplysa om att tillsammans kan vi förändra. Hon kom i kontakt med August Palm när han höll sitt tal på Gärdet. Till Gärdet tog hon sig med möda, gående från en av Mälaröarna. Palm skulle bli hennes ledstjärna, senare även Kata Dahlström. Tidskriften Dagny gav Matilda än mer styrka. Matilda som tidigt blev änka med fyra minderåriga barn blev hushållerska åt en rättare som var allt annat än välvilligt inställd till Matildas kamp. Men, av någon anledning vågade han aldrig sätta sig upp emot henne. Matilda menade att det är rädslan som hindrar förändringen och att tillsammans blir vi starka. Den tolfte september 1921 tar Matilda på sig dräkten hon särskilt sytt för dagen som måhända var den största i hennes liv. Hon fick lägga sin röst flera gånger innan hon nöjd och belåten klev in i det okända. Hon hade frid i anletsdragen när hon avlutade sitt drygt nittioåriga liv.