Farligt, farligt men gott!

Utan motstycke är årets murkelsafari. Märkliga svampar som tränger igenom djupa traktorspår. Brunsvarta och skrynkliga skönheter, en del som i finaste sammet. Farliga och lockande sticker de upp i grupper eller på långa rader. Solitärer visar vägen och hur i all sin dar något kan växa i de breda maskinspåren är en gåta. Varje år har vi jagat murklor efter välkända vägrenar. En här en där och till slut lyckas vi få ihop till några såser. Våren har kommit när murklorna visar sig och det har blivit en tioårig tradition. I media varnas det för murklor, men vi struntar i detta. För oss är murkelsås något av det godaste som finns. Till gravad lax eller hemmagjord gäddpaté. Först får murklorna torka och därefter ligga i två år i papperspåsar. När tiden har gått förväller vi svamparna och låter dem koka några timmar i grädde. En höjdare i smak.

I år har vi varit ute i skogen två eftermiddagar och på ett helt nytt ställe. Vi vek av från en väl ingådd stig och där stod de. Andra dagen blev vi blasé och lät dem vara. Vi orkade knappt bära korgarna. Något sådant har vi aldrig varit med om och när vi senare handlade på Konsum skriker Expressens löpsedlar ut med feta bokstäver en varningstext om hur farliga murklorna är. Vi tar det lugnt och ler.Tio år med murklor och vi har överlevt  Vad ska man tro på? I detta avseende är vi anarkister och låter vår erfarenhet styra våra intag. Nåja, åldern är hög och vi ha överlevt trots alla larmrapporter. Synd är att inte fler får uppleva två överlevande  som gjort sina egna upptäckter och erfarenheter och litar på sina ovetenskapliga kunskaper.
Göken ropade för första gången i öst och en tornsvala har återkommit. Våren är trefaldigt kommen och vi återkommer till torpet i skogen, nöjda och belåtna.

Skvattramknopp.

Vårbalen väntar