Efter att ha varit torpare från maj till september med odling och spring i skogen kom tröttheten och vi diskuterade miljöombyte. Värmen var sommarlik dagarna innan skördemånaden stängde dörren. Äpplen och grönsaker är i förvar, men tomaterna som är kvar rodnar och vill inte mogna lika fort som vi önskar. Det är i den tiden vi börjar diskutera vart vi ska åka. En kortare tur bara eftersom november är vår resemånad för att slippa mörkret. Vart ska vi? Cypern, Mallorca, Sardinien, Italien eller Kroatien. Riktigt lockande kändes det inte. I två dagar pågick vårt letande utan att vi riktigt kom till skott. Tälta, sa vi båda samtidigt, det var länge sen. Återigen kom frågan upp vart? Hit och dit irrade vi i förslagen och till slut slog vi till. Kläckgrund, där vi båda har fina minnen ifrån.
Ön ligger vackert i havsbandet där Dalälven mynnar ut. En öde ö som har allt man kan önska av naturupplevelse och äventyr. Några ungdomar är vi inte och ordentligt övermogna. Ett av våra barn ojade sig över tilltaget vi hittat på, "tälta gör man på sommaren". Men så länge kropp och huvud hänger med är det mesta möjligt. Utrustning har vi och vädret ser lovande ut.
Båda är vi uppvuxna i Älvkarleby och kan omgivningarna om än mycket har förändrats. Några kontakter finns.
Vi blir hämtade med båt vid Rödsten för vidare färd mot Kläckgrund. Och nu börjar ett liv i långsamhet. Fyra vändor blir det innan vi får allt på plats där vi bestämt oss för att övernatta. Västerläge är viktig till kvällsmålet och drinken. Havet ligger kav lugnt och i sanden ser vi spår av rådjur och grävling. Eggegrunds fyr syns österut samt en segelbåt. För övrigt är vi helt ensamma. Plåtskrammel dånar från Skutskär och glassbilen lockar enträget någonstans vid Bodaån eller Rotskär. Bärandet tröttar och vi dimper ner framför en sanddyn. Vilar och har svårt att komma upp, men vi är ju två och det underlättar uppkomsten. Innan tältet ska resas kokar vi kaffe på ett gammalt spritkök.
Trollsländorna cirklar omkring oss, kommer närmare och landar nyfiket intill oss.
Deras tecknade mönster på de genomskinliga vingarna blir en påminnelse om det under vi vandrar i. Som små helikoptrar utan ljud far de upp och ner, försvinner bakom havtornen och återkommer.
Att strosa runt ön tar drygt en timme. Barr och lövskog, stigar åt olika håll, lägerplatser som minner om att många varit här före oss. På ett ställe bland glesa tallar anas ängsmark. Inget skräp.
Mossan har friheten att täcka mark och omkullfallna träd. Här får naturen sköta sig själv och har format ett konstverk. De existentiella frågorna dyker upp och efter promenaden läser jag några sidor ur "Jag har inte sanningen, jag söker den", av KG Hammar. En klok man som får igång tankarna och han vänder upp och ner på gängse föreställningar.
När mörkret faller boar vi in oss i våra sovsäckar. Sömnen kommer fort men den störs vid midnatt av ett skällande utanför tältet. Ingen hund men ett rådjur.
Som hemma vaknar vi vid sextiden. Tältduken dryper av fukt, sanden är våt och dimman tjock. Vi drar ner dragkedjan på tältet och kurar i sovsäckarna i väntan på solen. Ett molndis hindrar lyskraften och vid strandkanten samarbetar några skrakar för ett mål mat. Över alltihopa plogar flyttfåglar mot varmare breddgrader.
Jag morskar upp mig och vill bada. Skrider insvept i en filt och borrar fötterna djupt i sanden, drar dem framåt mot det långgrunda havet. Filten ligger värmande över axlarna och i mötet med vattnet upphör mitt mod. Trapperdottern har kommit av sig.
Även om vi vill vara lite äventyrliga har vi moderniteter med oss. En padda och mobiler. För vädrets skull. Och det blir omslag till andra natten. Mycket regn. Det hade vi inte räknat med och beslutar oss för uppbrott senare dag två. Det blir en besvikelse men vi har fått blodad tand och måhända blir det varma och regnfria dagar framöver. Återkommer gör vi med all säkerhet.
Jag morskar upp mig och vill bada. Skrider insvept i en filt och borrar fötterna djupt i sanden, drar dem framåt mot det långgrunda havet. Filten ligger värmande över axlarna och i mötet med vattnet upphör mitt mod. Trapperdottern har kommit av sig.
