Gasset mot rutan
gör henne mogen att krypa ur springan mellan kylskåpet och väggen. Hon sträcker
ut benen och vinglar sig fram över bänken. Vingarna smetar ännu utmed kroppen.
Sävligt tar hon sig närmare brödburken. Snabeln uppfattar möglet och vingarna
drar sig loss. Hon stiger tungt men skärper viljan och sitter snart på
taklisten. Vilar.
– Kan du inte stänga av skriker hon. Ett skrik som drunknar i en vibration från det forsande vattnet ur kranen.
Frank hör inte och fortsätter att slamra med porslinet på diskbänken.
– Tro inte att jag står ut med allt oväsen, skriker hon och fortsätter. Jag har just vaknat och behöver mornas.
Fina burrar upp sig och tar sats, sätter sig på Franks öra, drar med benen över huden.
Smack!
– Där fick du! Det var nära, säger hon och sätter sig på en utslagen tulpanblomma i tapetmönstret. Så lätt kommer du inte undan och anfaller honom på nytt. På näsan, ilar vidare mellan ögonen och upp i pannan.
Smack!
– Flugjävel, skriker Frank och sträcker sig efter flugsmällaren.
– Försök och ta mig, försök och ta mig, hetsar hon och sätter sig på en annan tulpanblomma.
Frank letar och sveper med blicken. Blir störd av tapetmönstren. Ser upp i taket för att klarna ögonen.
Första slaget nuddar ena vingen, men hon hinner undan och gör en looping och sätter sig i nacken på sin jägare. På skjortkragen. Väntar!
Han irrar runt med ögonen, låter dem rulla i sidled, upp och ner. Står alldeles stilla.
– Vart fan tog du vägen?
Smällaren har han i beredskap, snurrar plötsligt runt vill överraska sin fiende.
Frank lägger ifrån sig smällaren, sätter på kaffepannan och häller i de grovmalna bönorna. Tar fram en bulle och skär upp två rulltårtsskivor.
Fina avvaktar. Kryper över på halsen, ställer sig på båda frambenen och cirkulerar med de övriga fyra mot huden. Frank sprätter till och slår. Fina är beredd och flyger iväg. Direkt till bullfatet och gömmer sig under tallrikskanten.
Frank går till spisen och väntar på att kaffet ska koka upp. Fina passar på. Landar direkt i smeten. Smörsmeten i rulltårtan. Snablar i sig så mycket hon hinner av sockret.
När hon hör Frank stega tillbaka flyger hon till tulpanblomman på väggen och blir ett inslag i mönstret.
– En flugskit trodde du och bedrog dig.