lördag 13 januari 2018

                  
                

Jag irrar vilsen i en okänd tid,
vilar ut i mossan, något finns bredvid.  

Jag ser en glänta, solen strilar in
något anas, finns, ändå ingenting.

En slummer håller hårt i vanans makt,
tiden tickar, ekar, tick, tack, i takt.

En pantad nyckel dinglar på en tråd
från träd till träd en spindel gör en bård.

Jag vaknar upp ur mossig bädd, 
nyckeln vilar i min hand, jag är inte rädd.

Jag följer älven, simmar till ett hav,
evigheten väntar, ställer inga krav.



Inga kommentarer: