lördag 4 mars 2017

                              Bland ruiner, stenar, kloster och åsnor


För att fördriva tiden i ett gråmulet Sverige går färden till norra Cypern. Natten frös till och vägen till Arlanda denna humana morgontid var isig. En buss i Enköpingstrakten krockade med en lastbil och busschauffören dog. Olyckan blev påtaglig när vi passerade olycksplatsen. Denna gång åker vi tryggt med Swebuss. Något försenade checkar vi in och diverse inköp måste slopas.

Salamis hotell i Famagusta nära havet och här blir vi i tre dagar. Fint som på de flesta hotell och god mat. Men internet vill inte fungera på hela tiden ska det visa sig. Inte hela världen egentligen.  Tillvaron fungerar ändå. Som att bara sitta i en stol och göra ingenting mellan utflykter och mat.
Se på duvorna och tänka stora och små tankar, lägga minnespussel och fundera över vad livet har modellerat mig till den jag är. Mellan funderingarna besöker vi kloster, stenar och ruiner. Serveras årtal och hör om Rickard Lejonhjärta och Salladin i deras korsriddarkamp där Salladin och muslimerna segrade. Det påstås att Salladin gifte bort sin dotter med en av Lejonhjärtas söner som en försoningshandling. Skröna eller inte.
Kyrenia Castle är vackert beläget vid havet och erövrades av Rickard Lejonhjärta när han var på väg till Jerusalem. Måhända var han segerviss. Utgången blev en annan och de kristna fick se sig besegrade. Jag fastnar extra för denna fästning och får en särskild känsla för atmosfären. Andra ruiner, kyrkor, kloster och stenhögar gör inte så stort intryck. Årtal och händelser blir till slut en soppa med många ingredienser som jag måste sortera och läsa på.
Nicosia är delat, men med pass kan vi vandra över till den grekiska sidan. Skillnaden mellan turk och grekcyprioternas världar är stora. Den grekiska sidan har varit välbesökt i många år och att komma in på den sidan är som att befinna sig på Drottninggatan i Stockholm. Den turkiska delen kämpar yrvaket och sömndrucket för att få igång turismen.  
I en Seralj där kameler och förare rastade för länge sedan dricker vi kaffe. Den är ömsint bevarad och även här finner jag ro.
    Hela norra ön blir nogsamt besökt. Apelsin, pomerans och citronträd fyllda med frukter kantar vår färd. Blommor i olika färger och former lyser emot oss och jag kan avundas denna prakt och att våren här är så varm. Sommarvärme på dagarna och kyligt nattetid.

Åsnorna längst uppe i norr är näsvisa och närgångna. Välmatade blir de av turisterna och det är morötter som gäller. Mängden åsnor är ett resultat av att de förskjutits när de inte kunde göra rätt för sig. De förvildades och nu finns de i ett reservat.

Vi stannar till i en by där grek och turkcyprioter lever sida vid sida i fredlig samvaro. På ena sidan ett turkiskt café och på den andra ett grekiskt. På båda sidor sitter män och spelar tärning och pratar. Inte en kvinna är synlig.
De sista fyra dagarna blir vi i Kyrenia där vi utflyktar kors och tvärs.
Hamnen är livfull med fiskebåtar, restauranger och en och annan affär.
Guiden är kunnig men ganska svår att förstå. Han håller sig till historien och undviker att tala om hur ön fungerar i dag vad gäller de sociala och ekonomiska villkoren. Han är en sekulär muslim och frånskild. Att de reaktionära krafterna börjar ta mark berättar han om och att de sekulariserade muslimerna trakasseras. Vi lämnar ön med många historiska berättelser och med åtskilliga frågetecken om hur ön mår idag.
















Inga kommentarer: