tisdag 24 maj 2016

                                                                                                Ur "Efter herrarnas behag"
"– Tackar för maten, sa han och bockade mot Katarina.
Han kränger på västen och tar på mössan, kliver med dröjande steg
över tröskeln.
Mörkret ligger över gården och bakom ett molndis vakar månen. Augusti
har just börjat och dagarna har i en hast blivit kortare. Lite gick allt att se
bara man lät synen vänjas.
Han går över gårdstunet, slår ena foten i brunnshinken. Ljudet av stenar
slår emot.
Den lilla kammaren som ligger i anslutning till fähuset är hans krypin
och det är dags att gå till sängs. Han ska just öppna dörren när han hör hur
en av korna råmar hjärtskärande. Inte som de brukar. Och aldrig kvällstid.
Det här är något annat. August släpper dörren och låter den falla igen, står
tyst. Han går bakvägen till kornas bås. Smyger utmed den timrade väggen.
Fastnar med västen på en spik. Lirkar ur tyget, ett litet stycke fastnar.
– Jävlar!
Han hukar under det enda fönstret på ladugårdens baksida. Ett svagt
sken från en lykta. Rörelser i båset.
August kliver över gödselstacken intill fönstret, sjunker ner i den dagsfärska
dyngan, fortsätter mot luckan där koskit och urin mockas ut varje
dag. Det stinker och August får kväljningar. Luckan är stängd men han
lirkar upp haken från utsidan med sin kniv. Ett klick. Han dröjer. Inget
händer. Efter några minuter öppnar han luckan försiktigt. Stövlarna smackar
när han smyger mot båset. Ett flämtande ljud och ett stön. Tyst. August
stannar. Det raspar till och något faller mot golvet. Låter som mjölkpallen.
– Vad ända in i helvete …? skriker August.
Månsson vänder sig hastigt om, ögonen flackar. För en kort stund ser
han bortkommen ut men fattningen kommer igen.
– Kom ihåg att du ingenting har sett. Ingen kommer att tro dig.
August höjer armen. Käkarna spänner som är de på väg att låsa igen.
– Tänk på vad prästen säger. Du ska vara trogen din husbonde, minns
det, fortsätter Per Månsson och lyfter den knutna näven.
August sänker armen vänder tvärt och rusar ut.
Inne på kammaren lutar han ryggen mot den stängda dörren, andas
häftigt. När andningen kommer i takt reglar han dörren. Bonden har rätt,
ingen skulle tro på honom och vad han sett Per Månsson göra med kon."

Inga kommentarer: