torsdag 7 januari 2016

Följa John eller gå i motvind




Det känns i luften att ett och annat ska vädras.
Värdinnan inleder efter första skålen.
En slaktare från orten har med dunder och brak gjort succé.
En nyinflyttad norrlänning.
Att bli accepterad i orten är inte det lättaste.
För en del blir det aldrig en möjlighet i den samling jag befinner mig.
Men slaktaren kliver in och dundrar ut sitt budskap.
Värdinnan återger med lyrik i stämman hur fantastisk denne man är.
Han har rätt inställning och har blivit  accepterad med öppen famn.
Han tror på Sverige demokraterna och deras ambition att rädda vårt land.
Jag börjar frysa. Lyssnar vidare.
En välgödd ortsprofet vid värdinnans sida tar chansen och säger att det är för jävligt just nu hur många som dräller in i landet.
Jakande medhåll följer och några tiger. 
I trakten finns inte en enda flykting.
Glest mellan husen, stora skogsägor runt den herrgårdsliknande byggnaden.
Välståndet pulserar i den magnifika matsalen.
Bordet dignar. Skål igen!
- Jag är stolt över Sverige och det som görs. Dessutom går landet bra just nu. Och vi har råd att erbjuda medmänsklighet.
Absolut tystnad råder några sekunder och besticken får kramp.
- Men för jävulen, det går åt helvete med en boxare vid styret, spottar profeten ur sig.
Flabb och skålen höjs. Sång till.
- Jag har förtroende för honom markerar jag.
Tyst igen och inte en själ förstärker min  utsago.
Punkten är satt och samtalet tar en annan vändning. Jag känner mig avrättad.
Klumpen i bröstet sväller och blodet dunkar.
Matlusten kom av sig och helst av allt vill jag resa mig från bordet och åka hem.
Det gör jag inte. Och utstår några timmar.
Ett välgenomtänkt beslut fattas. Aldrig mera över denna tröskel.


Inga kommentarer: